GRUPP 2 FCI NR 173

ORIGINALSTANDARD 1966-12-20

FCI-STANDARD 1995-08-28;engelska

SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2003

URSPRUNGSLAND/ HEMLAND: Portugal

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Cão da serra da estrela är en oskiljaktig följeslagare till herden, en trogen väktare av hjorden, som den lidelsefullt försvarar mot varg och boskapstjuvar. Den är också en utmärkt vakthund i allmänhet och används också som draghund.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 2

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:

Rasen är känd sedan många hundra år som bergshund från Serra da Estrela i norra Portugal. Trots sitt okända ursprung kan rasen anses vara en av de äldsta raserna på iberiska halvön. Man finner rasen i bergen, huvudsakligen på sommaren, med herdarna. Som herde- och vakthund vakar den över flocken mot de vilda djur som fortfarande finns i dessa trakter. Dessa hundar finns också i andra delar av landet, framför allt i centrala Portugal, med alla dessa har sitt ursprung i Serra da Estrela. Antingen har de förts som valpar till nya områden eller fötts upp av folk som ursprungligen kom från Serra-trakten.

HELHETSINTRYCK:

Cão da serra da estrela är en kraftig, mastiffliknande hund med något konvexa linjer, kompakt och rustik. En välproportionerlig, perfekt byggd hund, med full harmoni i kroppsbyggnaden som framhäver en linjernas renhet, fram- avlad under lång tid.

UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:

Rasen är uppmärksam och värdig. Dess uttryck är lugnt, men ändå intresserat och livfullt. Den är imponerande och utmärks av sin ibland hotfulla misstrogenhet mot främlingar. Däremot är den utmärkt foglig och lydig mot herden och ägaren.

HUVUD:

Huvudet skall vara kraftigt, stort, långt och något konvext med väl utvecklade käkar. Huvudet skall vara väl ansatt och stå i proportion till kroppen liksom skallen till nos- partiet. Full harmoni skall utmärka hela huvudet. Hjässa och kinder skall vara släta.

Skallpartiet: Skallen skall vara väl utvecklad, välvd och konvex från sidan sett. Nackknölen skall vara omärklig.

Stop: Stopet skall vara obetydligt markerat. Det skall vara placerat ungefär mitt emellan nosspetsen och nackknöl.

Nos- tryffel: Näsborrarna skall vara raka, stora och vidöppna. Nostryffeln skall alltid vara mörkare än pälsfärgen och helst svart.

Nos- parti: Nos- partiet skall vara långt och avsmalna mot nosspetsen utan att bli spetsigt. Det skall vara nästan rakt men en aning konvext vid nosspetsen.

Läppar: Läpparna skall vara torra, stora och väl slutna, men inte tjocka eller hängande.

Käkar/tänder: Läppränder, slemhinnor och gom skall ha svart pigment. Tänderna skall vara starka, vita, korrekt ansatta och sluta väl ihop.

Ögon: Ögonen skall vara horisontellt placerade, ovala till formen, varken utstående eller djupt liggande, medelstora, jämnstora och väl öppna. Uttrycket skall vara uppmärksamt och lugnt. Färgen skall helst vara mörkt bärnstensfärgad. Ögonkanterna skall sluta tätt an och vara svarta. Ögonbrynsbågarna skall vara något markerade.

Öron: Öronen skall vara måttligt högt ansatta, hängande och små i förhållande till kroppen (11 cm långa och 10 cm breda). De skall vara tunna, trekantiga och ha rundad spets. De skall vara lätt böjda bakåt, så att en liten del av örats insida syns, och sedan falla utmed huvudet. I hemlandet är öron- kupering tillåten, men okuperade öron föredras.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE

HALS:

Halsen skall vara väl ansatt, rak, kort och kraftig med måttligt utvecklat krås på halsens undre del.

Rygg: Ryggen skall vara nästan plan, företrädesvis kort.

Ländparti: Ländpartiet skall vara brett och kort, muskulöst och väl förenat med korset.

Kors: Korset skall vara en aning sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara väl välvd utan att vara tunnformad. Den skall vara bred, djup och väl nedsänkt.

Underlinje: Buken skall inte vara omfångsrik. Den skall vara i proportion till hundens storlek och omärkt övergå i angränsande kroppsdelar. Buklinjen skall vara gradvis uppdragen från bröstbenet till ljumsken.

Svans: Svansen skall vara okuperad, lång och nå till hasen när hunden är i vila. Den skall vara tjock, sabelformad, normalt ansatt och väl bepälsad med fana hos den långhåriga varianten. Svansen skall avslutas i en krok. När hunden är lugn skall svansen bäras under ryggens horisontallinje för att i stillastående hänga naturligt mellan bakbenen. När hunden är alert eller i rörelse lyfts svansen över rygglinjen i en båge uppåt, framåt, åt sidan eller t o m neråt.

EXTREMITETER:

Benstommen skall vara väl utvecklad, fast och benen välmusklade. Lederna skall vara starka, måttligt vinklade och tillåta stor rörelsefrihet.

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara parallella och i det närmaste cylindriska.

Framtassar: Framtassarna skall stå i proportion till hundens massa, vara välbildade, inte för runda eller överdrivet långa, utan ett mellanting mellan katt- och hartass. Tassarna får inte vara platta. Tårna skall vara tjocka och väl slutna med mycket hår mellan tår och trampdynor. Trampdynorna skall vara tjocka och hårda. Klorna skall vara mörka, helst svarta och väl skilda åt.

Underben: Underbenen skall vara i det närmaste cylindriska.

Has: Hasorna skall vara tämligen lågt ansatta och haslederna jämnt vinklade och parallella.

Bak- tassar: Bak- tassarna, se framtassarna. Enkla eller dubbla sporrar kan finnas.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara fria och lätta

Pälsstruktur: Två hårlag: kort- eller långhårig. Pälsen skall vara kraftig, något grov men inte överdrivet hård, utan mer som gethår. Pälsen skall vara slät eller lätt vågig, väl åtliggande över hela kroppen och mycket riklig hos både kort- och långhår. På kroppen kan pälslängden variera. På benen nedanför armbågarna och på hasen skall pälsen vara kortare och tätare, likaså på huvudet. På öronen skall pälslängden minska från ansättningen till öronspetsen och också bli finare och mjukare. Pälsen skall vara längre på svansen som skall vara buskig, tjock och rikligt behårad, särskilt hos den långhåriga varianten, den skall också vara längre runt halsen där den formar en tjock man, över låren, liksom på benens baksidor, särskilt hos långhåren.

Färg: Enda tillåtna färger är fawn, varggrå och gul, antingen enfärgat eller med vita tecken.

STORLEK/ VIKT:

Mankhöjd: Hanhund 65-72 cm

Tik 62-68 cm

Vikt: Hanhund 40-50 kg

Tik 30-40 kg

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Huvud: Alltför smalt, långt eller spetsigt.

Nos- tryffel: Alltför ljus eller rosafläckig nostryffel.

Käkar: Över- eller underbett.

Ögon: Blå, helt eller delvis opigmenterad iris; ögon som är olika stora.

Öron: Felaktigt ansatta öron; öron som är för stora, för tjocka eller runda.

Svans: Kuperad, förkrympt eller medfödd stubbsvans.

Päls: Albinism; pälsstruktur som avviker mycket från den i standarden angivna.

Storlek: Storleken som väsentligt överstiger eller understiger de i standarden angivna måtten, med tolerans på 4 cm.

NOTA BENE:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.